Den 24 juli fick mor semester kl 14.00. Då hoppade Dante, mor och far och jag in i elbilen (Tesla model S) som vi packat med både skateboards och mini-bmx och körde från Storuman till Sundsvall (40 mil) där middagen inmundigades medan vi laddade.
Nästa stopp var ett snabbt glasstopp i Gävle och luftning av skateboarden.
Efter 82 mil (totalt) tog vi in på hotell i Örebro för sömn.
I Ödeshög på Supercharger (ett favoritstopp) stannade vi för att ladda och så klart rasta skateboarden.
Dante blev hysteriskt upprörd (rädd!) när morfar Kent ville prova.. Den gula Teslan som smög förbi tyckte vi alla var grymt cool.
Efter total 130 mil var vi så äntligen framme på vår slutdestination – Glumslöv och broder Torbjörn med familj! Farsan och jag turades om att köra och jag tänker tillbaka till när jag och broder Frank tryckte in Dante som tvååring i en fossilbil och körde raka spåret upp till Storuman från Helsingborg. I Mora hängde han typ i taket och var grymt less. Fullt förståeligt. Slutsats och lärdom; en sån resa behöver man inte utsätta sig för om man inte behöver. Att stanna flera gånger och dela upp resan med övernattning mår både barn och värkande knän bra av (farsans)
Framme hos Torbjörn i Glumslöv och där fanns det till Dantes stora glädje en cykel och skatepark – hurra!
Lilla My (namnet kan ändras, men just nu kallar vi henne för just My) i mamma Jeanettes famn. Hon föddes i maj, men pga Coronan har vi alla hållit låg profil och inte träffats sen i slutet på 2019.
Dante, Vilgot, Tobbe och lilla My.
De har inte bara en trixpark i närheten utan även en hinderbana! Gillas!
Introduktion i en nioårings skärmvärld. Vilgot tar in allt.
Broder Torbjörn och hans fru Linn har vindruvor som Tobbe gjort eget vin av.
Exklusivt. Vackert.
Springa sidas vid sida med rågfält är också det en upplevelse. Iallafall för mig.
En tusenårig ek. Också det är oerhört exklusivt för oss. Vi har inga ekar i Storuman och Ensamheten.
Storslaget.
Vår badpojke tog alla chanser! Även om de flesta (inklusive jag) ..
.. tyckte det var för kallt. Fast en dag stod jag faktiskt i havet och det var helt ok. Det hör ju liksom till när man leker semester.
Innan vi vände hemåt lekte vi ikea-bygg-samarbete. Inga slagsmål och hyllan gick inte sönder och kom stabilt på plats.
Linn och broder Torbjörn lyckas se rätt nöjda ut!
Sista bilden, precis innan hemfärd. Jag älskar som jag så ofta säger kontraster, Sverige är vackert långt, men ibland för långt. Tur att det finns skärmar.
Sundsvall. På väg norrut igen. Farsan sitter och väntar otåligt på att vi ska dra vidare. Hem till Storuman och Ensamheten.
Lämna ett svar